Innan man ger sig in på hundavel ska man veta att det finns mycket att tänka på kring könsmognad, avelsplanering, dräktighet och valpning.
– Avel är en ansvarsfull uppgift. Det räcker inte med att tiken är söt och snäll, säger Anne-Sofie Lagerstedt, veterinär, kirurg, forskare, lärare och professor i smådjurskirurgi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

När Anne-Sofie Lagerstedt föreläste i Luleå om avel slog hon fast att det finns mycket att tänka på innan man beslutar sig för att para sin hund.
– Hunden måste för det första vara mentalt bra, frisk och sund, får inte bära på några genetiska sjukdomar och bör vara meriterad. Dessutom måste man ha tid med en valpkull, säger Lagerstedt och tillägger att hundavel faktiskt är en tidskrävande hobby.

Hundens könsmognad varierar mellan fem och 18 månader beroende på rasens storlek och på individen.
– Har hunden inte blivit könsmogen innan den fyllt två år är något fel. Då kan det exempelvis röra sig om för låg produktion av sköldkörtelhormon.
När tiken blir könsmogen börjar hon löpa, vilket betyder att äggen, som finns i äggstockarna sedan födseln, mognar och släpps vid ägglossningen. De mogna äggen är inte befruktningsdugliga direkt efter ägglossningen utan först efter tre till fyra dagar.
När hanen blir könsmogen blir testiklarna "normalstora" och börjar producera spermier.
– Hanhunden blir lite mopsigare när den blir könsmogen, säger hon och berättar att hundar är fertila livet ut.

Löpperioderna är jämt fördelade över hela året, med oftast sju månaders mellanrum. Har tiken delad löp, vilket är vanligt, ska tiken paras under den andra löpningen.
Det är vidare normalt att unga tikar löper lite längre än vad de senare kommer att göra. "Men om en gammal tik gör det, kan det vara ett förstadium till livmoderinflammation, som utvecklas under flera löp".
– Små raser är i sina bästa år vid sju års ålder, medan mycket stora raser får betraktas som gamla vid samma ålder. Skillnaderna är mycket stora mellan olika raser, säger hon och uppger att i många fall kan tikar valpa senare än sju år, men att det bryter mot SKKs regler, som man ska vara noga med att följa.
Enligt henne ska man dock aldrig para tiken på första löpet.
– Även om tiken är fysiskt mogen så är de sällan psyksikt mogna att ta hand om en valpkull. Hanen bör vara minst ett år. Men kom i håg att alltid välja en mogen, erfaren tik om hanhunden är ung och oerfaren. Samma gäller med en ung tik – välj en schysst hanne.

När blodet är ljust som saft, kring dag tolv, har ägglossningen startat och då börjar det bli dags för parning.
– Det är vanligt att vi parar våra hundar för tidigt. Men det brukar gå bra eftersom spermierna överlever i flera dagar, säger hon och berättar att 14-16 dygnet brukar vara lämpliga parningsdagar.
En tik har oftast ägglossning vid samma tid under varje löpperiod, men det behöver inte vara så. Vill man veta exakt när det är dags för parning kan man ta ett blodprov (ett progesteronprov).
Progesteronet ligger kring 15 nanomol vid ägglossningen och stiger sedan fyra eller fler enheter per dag.
– Är till exempel värdet på 15 en måndag så är det dags att para på onsdag till fredag.

En del hanhundsägare brukar kräva att tiken ska behandlas med antibiotika innan parning, eftersom de är rädda för att tiken ska ha bakterier i slidan som smittar hanhunden.
– Gå inte med på det. Det finns absolut ingen anledning att medicinera friska hundar. Penicillinet kan istället göra skada, det kan ta död på nödvändiga bakterier och göra att vissa bakterier tar över som inte antibiotikan biter på. Dessutom kan tiken få problem med svamp. Däremot är det lämpligt att spola förhuden på hanhunden innan parningen om han lider av förhudskatarr, vilket är mycket vanligt hos hundar.
Hon säger vidare att vuxna tikar som har slidkatarr inte ska paras.
– Det för att skydda tiken. Hon måste först behandlas, eftersom det finns en orsak. Det kan röra sig om en defekt eller främmande föremål.

Lagerstedt tror att det är värre att palpera en tik under den känsliga stadiet (3-5 veckor) än att göra ett ultraljud, som kan göras från 24:e dagen. Röntgen görs tidigast 41-42 dygnet.
Foster som dör gör det oftast under "det känsliga stadiet". Dör de före 35:e dygnet sugs de upp (resorberas) av kroppen, dör de efter 35 dygnet föds de döda (aborteras).

Vissa raser är mer värksvaga än andra. Men värksvaghet kan bero på stor uttänjd livmoder eller att tiken bär få valpar.
– En värksvag tik är ingen bra avelstik, eftersom det är ärftligt att vara värksvag, säger Lagerstedh som rekommenderar att man vid sekundär värksvaghet, vilket betyder att tiken har haft ett värkarbete som har avstannat, går försiktigt in och känner efter ifall valpen ligger fel. Trycker man in fingret i sliden kan man också få igång Fergusons reflex, och därmed värkarbetet.
– Men kom ihåg att tvätta händerna och slidöppningen noga! uppmanar hon.
Vid svagt värkarbete är det vanligt att man ger kalk och oxytocin. Enligt Lagerstedt ska man dock vara försiktig med att ge kalk eftersom det kan påverka hjärtmuskeln.

En förlossning bör inte vara i mer än 24 timmar då tiken och slemhinnorna blir utmattade, vilket innebär risk för komplikationer.
Valp som har fastnat i förlossningsvägen kan ge kramp i muskulaturen runt valpen så att den blir svår att dra ut.
– Dra en valp som fastnat rakt nedåt, säger hon och visar hur man fattar huvudet mellan pek- och långfingret.
Lagerstedt passar på att slå hål på myten att det är livsfarligt om inte moderkakan kommer ut.
– Det är ingen fara. En moderkaka som blir kvar tas upp av kroppen, men det är en ökad risk för infektion i livmodern.

När ska man kontakta veterinären?
– När tiken är dålig/sjuk, när värkarna avtar och ingen valp kommer ut, när det är långt mellan valparna, det bör inte ta två-fyra timmar mellan varje valp, när tiken får gröna flytningar, Grönfärgat blod innan den första valpen har kommit ut betyder att moderkakan har lossnat. Om tiken blöder rent blod betyder det att hon är skadad inuti.
– Hundägaren känner oftast när något är fel. Ring då veterinären - och gå inte med på att avvakta. Det är bättre att de tittar på hunden en gång för mycket än en gång för lite.

Eva Spiik

Fotnot
Akut livmoderinflammation – illaluktande flytningar och tiken bryr sig inte om valparna.
Eklampsi – kalkbrist som kan ge kramper. Ge kalk och glukos! Eklampsi har minskat i och med att vi ger fullvärdigt foder

<<Tillbaka